Invånarna i staden Selene var drabbade av något fruktansvärt. En stor och hotfull drake bodde i en närliggande sjö. Draken tvingade befolkningen att ge honom två får varje dag att äta. Om folket inte gjorde som han befallde tog han livet av människor och åt dem istället. Så småningom fick man ont om får i staden, eftersom nästan alla hade offrats åt draken. Man gav därför draken ett får om dagen och därutöver en människa istället för det andra fåret. För att bestämma vem som skulle offras drog invånarna i Selene lott.

En dag ville det sig inte bättre än att kungens av Selene dotter drog lotten och skulle ges som mat åt draken. Kungen blev så klart förtvivlad och bad till folket att han skulle få köpa sin dotter fri med guld och silver, men människorna sade nej. Eftersom de hade offrat sina barn och kungen hade godkänt drakens krav skulle även hans barn offras. I annat fall lovade befolkningen att bränna kungen. Prinsessan klädde sig därför i fina kläder och guldkrona på huvudet. Hon gick ned till sjön och inväntade att draken skulle komma.

Bäst som prinsessan stod vid sjön kom riddaren Göran ridande förbi. Han fick se prinsessan, nedstämd och ensam. Riddaren frågade prinsessan vad som stod på och hon berättade att hon skulle offras till den grymma draken. Göran lovade att rädda prinsessan och i samma ögonblick steg draken ur sjön, vred och arg. Riddaren satte sin häst i full galopp och spetsade draken med sitt vassa spjut. Draken föll till marken, sårad men levande. Göran uppmanade prinsessan att binda sitt bälte kring drakens hals och så gjorde hon. I bältet leddes draken till staden och stadsborna blev utom sig av rädsla när de såg draken komma. Då förklarade riddaren att ingen skulle behöva vara rädd och dräpte den sedan. Därefter levde de i frid från den hemska draken.